Exakt sex dagar efter premiären (i Italien, en dag före Danmarks- premiären och en vecka innan filmen går upp i Sverige) fick jag äntligen återsett våra väninnor i NY, mer glamorösa än någonsin måste sägas. Att jag inte sett filmen tigigare beror mest på att jag inte lyckats få med mig någon dit. Intresset för Sex and the City är svalt här i Italien (mer exakt Senigallia eftersom min nationella analys helt och hållet är ur lokalt perspektiv). När t.o.m. min vän och advokat på Alberta Ferretti/Moschino samt självutnämnd ”fashion victim” inte sett alla avsnitt kan jag inte annat än undra varför. Som svar får jag att serien ej setts av många eftersom den inte sänts i någon av huvud- kanalerna (dock ingen betalkanal vilket den faktiskt visades på i Sverige; TV3 och Z-TV) eller under bästa sändnings tid. Möjligen är det även nått som gått förlorat i översättningen eller röstcastingen (italienska Samantha låter faktiskt mycket äldre än Kim Cattrall). Funderar också på om det kan vara så att de italienska kvinnorna har svårt att identifiera sig med den 35-åriga självständiga singelkvinnan. Singelhushållen är få här och modersrollen är högt prisad. Tror i alla fall att jag listat ut förklaringen till varför bara jag väljer Cosmopolitan i baren…
0 kommentarer:
Skicka en kommentar